Ensamma själar och elaka pizzabagare

Posted 14:22 Apr 4, 2010.

Det finns något sorgligt i att köpa en vesuvio. Den enklaste pizzan i världen (med undantag för margarita som knappt räknas som en pizza), så tråkig och fantasilös att det nästan borde vara ett brott—helt enkelt pizzans motsvarighet till en cheeseburgare. Det råkar också vara min favoritpizza.

Man kommer in på pizzerian och säger “Jag hade beställt en vesuvio” varpå pizzabagarn alltid frågar “Var det nåt mer?” —när man då svarar nej, så får man en blick. På några få sekunder lyckas pizzabagarn säga väldigt mycket. Inte bara har man beställt den tråkigaste pizzan i världen, man beställer bara en! Rätt åt en, är man så tråkig att man beställer en vesuvio då förtjänar man nästan att vara ensam—i vilket fall som helst så är det inte särskilt konstigt att man är ensam om man nu är så tråkig. Ensam, tråkig, sorglig—det är vad man är om man beställer en vesuvio—middag för en på en fredagskväll.

Det är då jag nästan får lust att skrika ut: “Jag har kompisar! Jag är inte tråkig! Och så hemskt är det inte att vara singel!!!” Sen ett “Jag har faktiskt kompisar!” igen för extra effekt. Varför ska det vara så hemskt att äta själv? Om man sitter på Donken, Taco Bar eller liknande så är det få som sitter ensamma—och de få själarna som gör det brukar oftast prata i telefon, sitta och smsa eller på något annat sätt visa att de inte är sociala utbölingar, att de har vänner och bara för tillfället råkar vara ensamma. Jag vet—för jag är sådan själv. Lite hemskt är det, att den moderna storstadsmänniskan är så rädd för att bli sedd som ensam—som om det vore ett brott i sig.

Förra veckan vann jag mot Blicken. Ty, när jag satt och väntade på min ensamma lilla vesuvio (och jag redan fått den små-sympatiska “jag-tycker-synd-om-dig-för-att-du-är-tråkig-och-ensam”-blicken) så kom Ebba in på pizzerian. Vi skulle hänga på kvällen, hon var tidig och min pizza var sen så hon gick för att vänta med mig. Det kanske bara var i mitt huvud, men pizzabagarn såg seriöst förvånad ut när en vän till mig kom in. Triumferande tänkte jag “haha, jag har vänner—ditt dömande lilla…”