Drama Queens vs. Chauvinister

Posted 15:14 Apr 19, 2010.

Jag har sju bröder och en hel del killkompisar—så jag vet att killar inte är dumma, varken i huvudet eller som människor. Jag vet att de är kapabla till intelligens och empati—samt många andra bra kvalitéer. Jag tycker även att de ofta har egenskaper kvinnor saknar—jag känner till exempel många fler “Drama Queens” som är tjejer än killar (jag känner faktiskt bara en manlig DQ och han är—for all intents and purposes—ett specialfall).

Men ibland får jag känslan att man som tjej utsätts för det värsta män har att erbjuda. För det verkar vara i förhållanden till oss av kvinnligt kön som alla osäkerheter, chauvinistiska beteenden och kontrollbehov kommer fram. De senaste dagarna har jag hört om många saker från vänner om deras pojkvänner (eller förre detta) som oroat och upprört mig. För när en nära vän beskriver hur hennes pojkvän gav ultimatumet sluta festa och dricka så mycket (hon festar inte mer än mig…och dricker inte mycket mer heller) eller så gör vi slut, då blir jag lite arg. Visst har hon gjort dumma saker på fyllan, men det är knappast där problemet ligger. Samma pojkvän har blivit arg när hon pratat med andra killar och vägrar låta henne betala för saker (lever vi inte i ett jämställt samhälle? Sen när kan vi kvinnor inte betala för oss själva—eller killar vi är tillsammans med?).

Som sagt, jag blir lite arg. För så svårt kan det inte vara att förstå att ens respektive faktiskt är en person—med ett liv. Att man dessutom inte kan vara hela den personens liv. Är man så osäker på sig själv och sin relation att man inte känner sig trygg nog att låta ens tjej prata med andra killar (inklusive de hon haft känslor för/intima relationer med förut—som om det skulle spela någon större roll, om hon är tillsammans med dig är hon väl ändå tillsammans med dig) eller låta henne gå ut med kompisarna—då kanske man inte borde vara i den relationen. Eller så bör man jobba på förtroende, både sitt självförtroende och sitt förtroende till sin partner.

Det som gjort mig mest arg var däremot ett dumpande. Jag vet, alla tjejkompisar blir alltid jättearga på killen när han dumpar tjejen, men det är mer än så. Jag kan (för det mesta) förstå varför man gör slut—man ska inte vara i en relation man inte gillar längre, det är inte bra för någon part. Däremot, har man varit tillsammans i över ett år kanske man kan vara lite smidig med det hela. Kanske inte göra det lite i förbigående på en busstation. Jag tycker för det mesta att alla sådana samtal skall tas på allvar—oavsett hur länge man varit tillsammans. Inte ringa, inte säga det i förbigående och för guds skull—inte smsa! Hur kul är det egentligen och få ett sms på tunnelbanan på väg in till skolan med ett fint “vi kan väl vara vänner”—hur skulle du känna? Dumpa som du vill bli dumpad!

Jag är väl medveten om att vi av kvinnligt slag utsätter de av manligt för ganska bisarra och hemska beteenden också. En del av livet et cetera. Men eftersom jag de senaste dagarna mest upplevt och fått höra om dåligt beteende från killar är det de jag mobbar—för jag vet att män är minst lika intelligenta som oss, så blir jag lite frustrerad över dessa dumheter de fortsätter med… Inte undra på att kvinnor så ofta blir Drama Queens!