En dag ur en medeltida tortyrkammare

Posted 21:46 Apr 22, 2010.

För det mesta skriver jag inte om vad som hänt mig under en dag. Eller, det kanske jag gör—men jag försöker att inte. För jag tycket att bloggar som mer eller mindre handlar om vad man åt till frukost är allmänt tråkiga, för att inte nämna patetiska… Idag har däremot varit en sådan bisarr dag… Ett rent och skärt helvete om jag skall vara ärlig—med en och annan ljusglimt.

Dagen börjar med att jag inte bara lyckas försova mig så att jag missar första lektionen—jag kommer en kvart sen till den andra. Så jag kommer in i klassrummet och börjar packa upp mina saker—vi har grupparbeten i biologin för tillfället så det var inte så farligt att jag var sen. Där sitter jag då, när min biologilärarinna Mrs Galley kommer fram och säger att provet jag ska ta för att jag missade det när resten av klassen skulle göra det är i eftermiddag klockan tre.

Jag tittar på klockan—halv elva. Jag har alltså lite mer än fyra timmar på mig att lära mig allt jag kan om celler och alla dess funktioner! Paniken sprider sig i kroppen—hur gick det här till? Jag var övertygad om att det skulle vara nästa vecka! Varenda svordom jag någonsin hört rusar genom huvudet samtidigt som jag förbannar min oförmåga att skriva upp saker—för att inte tala om plugga när jag bör. Hur gick det här till?

När biologin är över rusar jag upp till biblioteket—vem behöver lunch? Inte jag—inte idag. I lite över en timme sitter jag då där och klämmer in information om cellförbränning och membraner—men känner mig lite väl ensam. Jag hatar att sitta ensam i bibliotek och på andra ställen där andra är med vänner—så jag ringer Ariana som sitter nere i kafeterian. Bra, tänker jag, kanske det blir lite mat ändå. Det slutar med att en sammare sitter och försöker förhöra mig på cellbiologi samtidigt som jag äter min “lunch”—två havrebollar och en cola light. En sammare!

För att lägga på ytterligare stressmoment denna dag var hela klassen på mig med frågor om middagen, betalningar och gästlistor—”när, var, hur?” Dessutom skulle flera i klassen betala kontant för sina middagsbiljetter till skivan. Eftersom Emelie—stackarn—var sjuk fick jag ta emot pengarna. Tillslut går jag omkring med cirka 3500 kr i väskan, och så hade jag min dator med mig. Paranoid, ditt namn är jag.

När timman är slagen, klockan är tre och jag ska sätta mig i en glorifierad skrubb till utrymme, så känner jag mig långt ifrån förberedd. Första sidan går bra, men andra… Här lyckas jag blanda ihop eukaryoter och prokaryoter—min biologilärare kommer nog få en stroke när hon läser det… För att inte tala om sida tre och fyra—mitt hopp ligger på sida fem där jag faktiskt tror att jag kan ha lyckats beskriva förbränning korrekt. Men, inte nog med att jag knappt pluggade tre timmar, inte nog att jag var hungrig som en varg i Sibirien—mitt i provet går brandlarmet! Ut, ut, ut i kylan (varför kunde det inte varit varmt?) och stå och hoppa för att inte dö av frostskador. Varför skulle allt hända idag av alla dagar?!

Ni som sitter och läser kanske undrar över de där ljusglimtarna jag nämnde. De kommer, eller snarare, den kom. För min käre far blev utnämnd till professor i veckan, så ikväll skulle det firas. Firas med Champagne det vill säga—och om det är någon som förtjänade ett glas riktig och god skumpa ikväll så var det jag. För fan vilken idiotisk pissdag det var.